Sannolikt till ett finskt personnamn (eller annat ortnamn, bildat till personnamn) samt suffixet -la. Namn som Kaustinen, Kaustari är inte ovanliga, och de har härletts från sv. Gustav, fsv. Götstaver. Hur folkligt detta har varit på medeltiden kan man fråga sig. Det anses vara ett slaviskt lån som namn på kungliga personer (Holm 1974). Diskussioner hos Pitkänen 1985:288 f., Uusi suomalainen nimikirja: Kaustinen. Augustinus?
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Holm, Gösta, 1974: Namnet Gustav. Namn och bygd 62, s. 61–77.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Kawstelaby 1425
Kowstere 1482
Koustuila 1550