Beskrivning

Ursprungligen Birkerudha 1430. Endast ett fåtal namn innehållande ru:da har påträffats i Finland, och det råder osäkerhet om hur de skall bedömas. De har hur som helst samband med verbet röja, fsv. ryþia. Måhända är namnelementet importerat från Sverige. Thors 1953a: 59, Harling-Kranck 1990:201 jämte hänv.

Namnelement

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Källor

Harling-Kranck, Gunilla, 1990: Namn på åkrar, ängar och hagar. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 565. Helsingfors.

Thors, Carl-Eric, 1953a: Studier över finlandssvenska ortnamnstyper. Studier i nordisk filologi 42:2. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 339. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Kimitoön (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Rwdha

Ruda 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.