Beskrivning

Namnet kan jämföras med Kalkkila i Reso och Halikko. Någon av dessa byar kan vara moderby till byn i Kimito. Namnen består av det fi. bebyggelsebetecknande suffixet -la och förmodligen ett personnamn. Även möjligheten att namnet innehåller sv. kil har observerats. John Gardberg 1944:19. Diskussion hos Pitkänen 1985:286 f.

Namnelement

kil Ordet kil har en innebörd som kan passa i olika sammanhang, också i ortnamn. Det förekommer som för- och efterled och även ensamt i formen Kila såsom bynamn. Som jämförelse se ändelsen -a. Det betecknar kilformiga lokaler, främst vikar och sund, men också åkrar och andra skiften. Landhöjningen har gjort att kilformiga vikar har kunnat odlas upp med bibehållet namn. Harling-Kranck 1990:276 ff. o. hänv.

-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.

Källor

Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Kimitoön (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Kalkila 1540

Kalckila 1545

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.