Holma Hitis, Åboland, senare Kimitoön

Till typen likt Kulla, Backa m.fl. Av ordet holme, dial. holma, eller holm, i det senare fallet med tillägg av -a, den i bebygelsenamn vanliga ändelsen. Holma antas vara en utflyttning från Högsåra. J. Gardberg 1944:18.

-a Många bebyggelsenamn slutar på -a, ofta för att efterleden är ett ord av typen mosse, backe, som i dialekterna har generaliserat kasusformerna på -a. Men på samma sätt slutar också andra bebyggelsenamn: Berga, Strömma, Bartsgårda, Tängsöda. Namntypen är speciellt vanlig på Åland, men förekommer också i Åboland och Nyland, och kan spåras i några, eventuellt yngre, österbottniska namnbildningar. Ändelsen betecknar ursprungligen plural form. Under fornsvensk tid hade många ortnamn plural böjning, av orsaker som har varit föremål för mycken diskussion. Man kan tänka på att en gård hade flera inbyggare, att till gården hörde flera hus, att odlingslotterna var många. Uppkomsten av plurala ortnamn ligger hur som helst i en avlägsen tid. Formen på -a har småningom, men säkert redan vid slutet av medeltiden, upphört att uppfattas som plural och övergått till att vara en bebyggelsebetecknande ändelse. Som sådan har den spelat en roll vid bildning av namn på gårdar m.m. in i vår egen tid. Utförlig diskussion bl.a. hos Hellberg 1950, Tjäder 1967. Tilläggssynpunkter ges av Gun Widmark 1975:129 ff.

holm, holma De finlandssvenska dialekterna känner både holm m. och holma m. Vid Finlands kuster har upptecknats ca 5 500 namn med dessa efterleder. Holmarna tycks i regel ha varit ekonomiskt intressanta genom att de är skogbeväxta och erbjuder möjligheter till bete och höbärgning. Bägge ordformerna ingår också i bynamn, formen på -a endast i Ålandsområdet (Asterholma m.fl.), där också möjligheten av pluralt -a finns. De flesta av de 42 bynamnen av detta slag finns i den sydvästra skärgården. Efterleden -holm har varit populär i givna namn på slott och gårdar, vilket avspeglas också i en del av det finlandssvenska materialet. Zilliacus 1989:37 ff., Mattisson 1986.

Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.

Bergö, Biskopsö, Bolax, Böle, Hitis, Högsåra, Holma, Kasnäs, Kaxkäla, Kyrkosundsskär, Rosala, Stubbnäs, Vänö, Vänoxa

Albrekstböle, Båtkulla, Berga, Bergö, Billböle, Biskopsö, Bjensböle, Björkboda, Bogsböle, Bolax, Böle, Böle, Brännboda, Branten, Brokärr, Dalby, Dalkarlby, Dals, Dalsbruk, Degerdal, Dragsfjärd, Eknäs, Elmdal, Engelsby, Finsjö, Flugböle, Fröj(d)böle, Galtarby, Gammelby, Genböle, Gesterby, Gölpo, Gräggnäs, Gräsböle, Gundby, Hammarsboda, Helgeboda, Hertsböle, Hitis, Högmo, Högsåra, Holma, Hova, Hulta, Illo, Kåddböle, Kalkila, Kårkulla, Kärra, Kasnäs, Kastkärr, Kaxkäla, Kila, Kimito, Kobböle, Koustar, Kråkvik, Kuggböle, Kulla, Kvarnböle, Kyrkoby, Kyrkosundsskär, Labbnäs, Labböle, Lamkulla, Långnäs, Lappdal, Lemnäs, Lillfinnhova, Lillvik, Linnarnäs, Lövböle, Majniemi, Makila, Måsa, Mattböle, Mattkärr, Misskärr, Mjösund, Nivelax, Nordanå, Nordvik, Norrlammala, Norrlångvik, Norrsundvik, Ölmos, Orrnäs, Östanå, Östermark, Pajböle, Påvalsby, Pederså, Pörtsnäs, Prästgården, Pungböle, Purunpää, Reku, Rosala, Rosendal, Rövik, Rudå, Rugnola, Sandö, Sirnäs, Sjölax, Skäggböle, Skålböle, Skarpböle, Skinnarvik, Skoböle, Skog, Skogsböle, Skräddarböle, Smedaböle, Smedsböle, Smedskulla, Söderby, Söderlammala, Söderlångvik, Södersundvik, Söglö, Stenmo, Storfallan, Storfinnhova, Stubbnäs, Stusnäs, Sunnanå, Tappo, Tavastrona, Tjuda, Tolvsnäs, Torsböle, Träskböle, Träskö, Trotby, Tynglax, Vänö, Vänoxa, Västanfjärd, Västankärr, Västerillo, Västermark, Vestlax, Vik, Viksvidja, Villkärr, Vreta, Ytterkulla

Holma 1540

Högsåra Hitis