Om ön inte haft två namnvarianter, avspeglar beläggserien en ovanlig ljudutveckling. Det är möjligt att det är fråga om uppkallelse efter ön och socknen Kakskerta i närheten av Åbo. Denna består av två öar, sammanbundna med en landtunga. Namnet kan översättas ”två gånger, = dubbel-ön” (Ojansuu 1920:101). De geografiska förutsättningarna är inte tillfinnandes i Hitisnamnet. Kakskerta låg i äldre tid inom S:t Karins socken, varifrån de första inbyggarna på ön i Hitis uppges ha kommit. Diskussion hos Pitkänen 1985:286.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Ojansuu, Heikki, 1920: Suomalaista paikannimitutkimusta. Turku.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Kaxkertta 1551
Kaxela
Kaxkerta 1553
Kaxkela 1554
Kaxikerta öö 1555