Beskrivning

Ett naturnamn: ”ön där det finns ett träsk”. J. Gardberg 1944:20.

Namnelement

träsk Ett femtontal bynamn innehåller ordet träsk, antingen som enda led eller som fl. eller sl. Det ingår i över tusen namn med annan syftning, mest naturnamn i Finland (Valtavuo-Pfeifer 1998:196). Betydelsen är ’insjö’. Många träsk har med tiden blivit sankmarker eller dikats ut. Ordet har östlig utbredning inom det svenska språkområdet, speciellt i östra Mellansverige, och har säkerligen därifrån införts till Finland. Det antas vara av ljudbeskrivande ursprung. Jonsson 1966:36, Slotte 1978:113 f., Pamp 1988:98, Kiparsky 1969 (ryskt lånord?).

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.

Bebyggelsenamn i Kimitoön (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Träsköö 1475 *

Tresköö 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.