Beskrivning

Det finns ett antal ånamn med personnamnsförled i Finland (Ingå, Sjundeå). I detta fall är fl. det kristna personnamnet Petrus, Peder. Efter ån har byn fått sitt namn, men fl. i ånamnet åsyftar en tidig bebyggare på platsen. J. Gardberg 1944:21.

Namnelement

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Källor

Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.

Bebyggelsenamn i Kimitoön (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Pætersaa 1378

Pæthersa 1406

Persaabol 1463

Pedersby bol 1538

Pedhersöö 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.