Beskrivning

’Den höga mon’. Med mo avses ’barrskog på sandmark’. John Gardberg 1944:22, Zilliacus 1968:37.

Namnelement

mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.

Källor

Zilliacus, Kurt, 1968: Sydfinländska skärgårdsnamn. I: Studier i nordisk filologi 56. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 428. Helsingfors.

Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.

Bebyggelsenamn i Kimitoön (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Høghamo 1420

Högmo 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.