Det urspungliga namnet är Illo (bol) eller liknande. Byn har varit delad i Väster- och Österillo, men den senare har uppgått i Västerillo. Det finns ett bynamn Illo även i Pemar, belagt 1378. Som personbinamn är Ille belagt i Vemo, Tövsala och Saltvik och även i Ingå (Illans, Granlund 1965:63). Pitkänen tänker sig att namnet i Västanfjärd är givet av svenskar (1985:283). Slutvokalen -o vore lätt att förstå om man utgick från fsv. Illhughi ’den som har ont i sinnet’, ett inte ovanligt nordiskt binamn (Janzén m.fl. 1947). Det är dock som sådant inte belagt i Finland. I vissa liknande karelska och nordösterbottniska namn ingår möjligen en form av det bibliska namnet Elias (jfr ry. Ilja). Uusi suomalainen nimikirja: Illikainen. För Illainen i S:t Marie hänvisar Vahtola till ett germanskt Ilina, Illand (1983:269).
-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på -å kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. -å är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.
Vahtola, Jouko, 1983: En gammal germansk invandring i Finland i bynamnens belysning. I: Historisk tidskrift för Finland.
Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.
Janzén, Assar (utg.), 1947: Personnamn. Nordisk kultur. VII. Stockholm, Oslo, Köpenhamn.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Ellabol 1463
Ellaboll 1464
Jle bol 1538
Jlle bol
Vesterille 1540
Illans Ingå