Beskrivning

År 1409 var Olaff Prall nämndeman i Ingå. Sannolikt är det hans tillnamn som ingår som fl. i bynamnet. Namnets ovanlighet och i förledsställning måhända svåruttalade ljudkombination har lett till skiftande skrivsätt. Brenner 1936b:205. Tillnamnets ursprung är dunkelt, men det har måhända med prål ’prakt’ men också ’skryt’ att göra.

Namnelement

backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.

Källor

Brenner, Alf, 1936a, 1936b: Ingå, Fagervik, Degerby. En västnyländsk bygdekrönika sammanställd av Alf Brenner under medverkan av Sven Andersson, Nils Cleve, L. Oscar Kjällström och A.W. Rancken. I-II. Ekenäs.

Äldre belägg

Polzbacka

Prooltzbacka 1540

Paalzbacka

Prossbacka 1541

Prolzbacka 1541

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.