Degerby Degerby, Nyland, senare Ingå

När Ingå socken delades 1867 blev Degerby namnet på den nya kommunen. Tidigare hade Degerby fått kapell och blivit predikogäll. På 1600-talet kallades denna del av Ingå Österändan eller Österkanten. Fl. i namnet är fsv. digher ’stor’, sl. by. Degerby har varit en jämförelsevis stor by med sina sju hemman; kanske har delningar minskat den, eftersom Kocksby enligt de historiska källorna är större (Brenner 1936b:107, 132 ff.). Degerby är numera åter en del av Ingå.

by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.

deger Ett tiotal bynamn har fl. Deger-, motsvarande fsv. digher (kort i) eller degher. Betydelsen är ’stor’. Skrivningen med -e- torde ha sin bakgrund i en stavelseförlängning och ljudövergång i > långt e, speciellt i formen dighra. Skrivformen Deger- har blivit tradition i ortnamn. Fl. Deger-, Diger- är vanlig i naturnamn i Finlands svenskbygder (Valtavuo-Pfeifer 1998).

Brenner, Alf, 1936a, 1936b: Ingå, Fagervik, Degerby. En västnyländsk bygdekrönika sammanställd av Alf Brenner under medverkan av Sven Andersson, Nils Cleve, L. Oscar Kjällström och A.W. Rancken. I-II. Ekenäs.

Bakombergs bol, Berg, Billskog, Botans, Dal, Degerby, Degerö, Domarby, Enhammars bol, Flyt, Garps bol, Gummarsbacka, Halvdels, Kämpbacka, Kärr, Knappa, Kocksby, Kopparnäs, Kurböle, Maggböle, Malm, Östersolberg, Otby, Prålsbacka, Rådkila, Solberg, Strand, Stubböle, Torbacka, Tordeby, Tvära, Västersolberg

Älgsjö, Ålkila, Ålö, Backa, Bakombergs bol, Barö, Bastö, Berg, Billskog, Bjurs, Böle, Bollstad, Botans, Breds, Bredslätt, Dal, Dal, Dams, Degerby, Degerö, Domarby, Enhammars bol, Ermedal, Espings, Fagervik, Finnböle, Finnpada, Flyt, Förby, Fotebacka, Fredagskulla, Gårdsböle, Garps bol, Gåsans, Gassans, Gördavik, Gråmarböle, Grönhed, Grottbacka, Gumböle, Gummarsbacka, Gunnarsböle, Haga, Halvdels, Hirdal, Hovgård, Illans, Ingå, Ingarskila, Innanbäck, Jävursböle, Joddböle, Johannesberg, Jutans, Kaggeborg, Kalkulla, Kämpbacka, Kärr, Kettilsmora, Knåpans, Knappa, Kocksby, Kopparnäs, Krämars, Kulla, Kurböle, Kusans, Kyrkby, Kyrkkulla, Lågnäs, Långvik, Lappby, Lillramsjö, Linkulla, Maggböle, Malm, Mossaböle, Näs, Olof Staffansons by, Ors, Österby, Österkulla, Östernäs, Östersolberg, Otby, Pålsböle, Prålsbacka, Prästgården, Rådkila, Rankila, Risböle, Rövars, Sågars, Siggböle, Skäri bol, Solberg, Sonasund, Stormora, Storramsjö, Strand, Ström, Stubböle, Svartbäck, Svenskby, Täkter, Torbacka, Tordeby, Torp, Tostholm, Tvära, Utanåker, Vålö-Östergård, Vars, Vassböle, Västanby, Västankvarn, Västerby, Västerkulla, Västernäs, Västersolberg

Degerby 1540

Degherby 1541

Kocksby Degerby