Fsv. digher ’stor’ och ö. Den forna ön är numera förbunden med fastlandet genom en landtunga.
deger Ett tiotal bynamn har fl. Deger-, motsvarande fsv. digher (kort i) eller degher. Betydelsen är ’stor’. Skrivningen med -e- torde ha sin bakgrund i en stavelseförlängning och ljudövergång i > långt e, speciellt i formen dighra. Skrivformen Deger- har blivit tradition i ortnamn. Fl. Deger-, Diger- är vanlig i naturnamn i Finlands svenskbygder (Valtavuo-Pfeifer 1998).
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Digeröö 1456 *
Degeröö 1457 *