Rådkila hör till gruppen av namn på -kila, som ansetts syfta på kilformiga åkrar eller skiften. Då flera av namnen innehåller ett personnamn som fl., den förste odlarens (?), vill man gärna tänka sig ett sådant också här, snarast ett kortnamn bildat till namn på Hrod-, Rod-. Det finns ett ord rådda, troligen ’röjning’, som är ortnamnsbildande också i Finland, och som har med uppodling, röjning att göra (Harling-Kranck 1990:198 f.). Formellt kunde även detta ingå som fl. i Rådkila.
kil Ordet kil har en innebörd som kan passa i olika sammanhang, också i ortnamn. Det förekommer som för- och efterled och även ensamt i formen Kila såsom bynamn. Som jämförelse se ändelsen -a. Det betecknar kilformiga lokaler, främst vikar och sund, men också åkrar och andra skiften. Landhöjningen har gjort att kilformiga vikar har kunnat odlas upp med bibehållet namn. Harling-Kranck 1990:276 ff. o. hänv.
Harling-Kranck, Gunilla, 1990: Namn på åkrar, ängar och hagar. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 565. Helsingfors.
Råddkila 1457 *
Roddekila 1539
Ruddekyla 1540