Av fsv. hofman ’frälseman; frälseman såsom tjänande i krig, krigare’ och näs. Övergången från å till o har vissa motsvarigheter i dialekten. Om fl. från början har stått i genitiv sing. och haft ändelsen -s, såsom en del äldre skrivningar antyder, så har denna ändelse fallit bort, kanske på grund av närheten till slutledens -s (dissimilation). Granlund 1956:137 f.
näs Med över 150 antecknade bynamn hör näs till de vanligaste efterlederna i materialet. Namntypen finns i alla delar av området men tycks vara vanligast i Nyland och Åboland. Grundbetydelsen är ’udde’. Men fråga är om naturförhållandena alltid har varit avgörande för namngivningen. Det verkar som om elementet hade blivit något av en modesak. De många sammansättningarna med personnamn tyder på att namnen på -näs ofta får betraktas som primära bebyggelsenamn, som alltså har tillkommit i samband med att platsen bebyggts. Typen hör huvudsakligen hemma i medeltid och 1500-tal. Hellberg 1987:254 m.fl., Zilliacus 1989:108 ff. Ett rimligt antagande är att vissa namn på -näs kan ha sitt ursprung i ett finskt namn på -nainen, -näinen, sv. -nais (LEX).
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Hoffmannes 1404 *
Hoffdmansby
Hompansby 1531 *
Hommannes 1540
Håmmanääss 1555