Beskrivning

Namnet Karlaby, Karleby är vanligt. I Sverige förkommer ett 30-tal, och i Finland flera andra. Det anses innehålla genitiv plur. av ordet karl i betydelsen ’karl (som medlem av garnison), krigare’. Namn av denna typ tycks förekomma speciellt i områden där vakthållning har varit motiverad. Granlund 1956:229 f., Hellberg 1985:103-105.

Namnelement

by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.

karl, karle Förleden Karl(e)- påträffas både i natur- och bebyggelsenamn. Bynamn med denna förled finns i alla de fyra landskapen med finlandssvensk bebyggelse. Lars Hellberg har i flera omfattande studier fördjupat sig i namnens bakgrund och innebörd. Han menar att de har betecknat gårdar där ”kungens karlar”, något slags vaktmanskap, har varit placerat under vår medeltid (Hellberg 1950, 1984, 1987). Namntypen förekommer också utanför Norden. Dess förekomst i England har diskuterats av Karl-Inge Sandred (1997). Här tycks ett samband med en urgammal maktstruktur kunna skönjas. Möjligheten att en del namn med denna fl. i skärgården avser något slags sjömärke har framkastats (LEX).

Källor

Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.

Hellberg, Lars, 1985: De finländska karlebyarna och deras svenska bakgrund. I: Studier i nordisk filologi 65, s. 85–106.

Äldre belägg

Karlby

Karleby 1436 (?)*

Karlleby 1546

Karby 1555

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.