Beskrivning

Hornhattula innehåller sannolikt ett binamn Hornhatt, i vilket fl. har kombinerats med horn ’hörn’. Den finska ändelsen -la har kanske övertagits från Hattula. Granlund 1971:92 ff. Ett annat binamn i bynamnsfunktion är t.ex. Räckhals i Helsinge.

Namnelement

-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.

Källor

Granlund, Åke, 1971: Namnet Hornhattula. I: Studier i nordisk filologi 58, s. 92–99. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 446. Helsingfors.

Äldre belägg

Hoornhatt

Hoornnhatt 1414 *

Hornehattela 1541

Hornhatt 1543

Se även

Hattula Borgå

Räckhals Helsinge

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.