Det finns två Munkbyar i Borgå, varför man inte säkert kan säga till vilken av dem beläggen hänför sig. Padis kloster i Estland har haft egendomar i Nyland, och det har antagits att namn av denna typ har avseende på detta. Granlund 1956:245 f. o. hänv., Gardberg 1996:151 ff.
by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.
munk Den relativt vanliga fl. Munk- har samband med klosteregendomar i synnerhet i södra Finland. Padis kloster fick 1351 patronatsrätt över Borgå med kapellen Sibbo och Pernå. Gardberg 1996:141 f. Olika fiskeplatser och marker tillhörde klostret och brukades av dess folk, som inte alltid behövde vara munkar. Om fl. i äldre tid hade formen Munke- eller dylikt är det fråga om en genitiv plur. Granlund 1956:140 f. Lars-Erik Edlund har diskuterat munk-namnens förekomst längs Norrlandskusten och ställer åtminstone en del av dem i samband med kustsjöfarten och, hänvisande till en utredning av Jarl Gallén, speciellt med franciskanernas färder (1989:150 ff.). Även som tillnamn har Munck kommit att ingå i ortnamn.
Gardberg, Carl Jacob, 1996: Medeltiden och 1500-talet. I: Torsten Edgren och Carl Jacob Gardberg: Borgå stads historia. I. Borgå.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Munckby
Munckeby 1532 *
Munkaby 1546