Skrivningarna med Å kan tänkas vara tolkningsförsök. Något uttal med öppet å är inte känt, men kan ha förekommit. Däremot förekommer i vissa uppteckningar långt eller halvlångt ɷ. Onas har antagits vara bildat med det gårdsbetecknande suffixet -as till det fsv. mansnamnet Une, som är belagt också i Finland. Granlund 1956:148 f. En annan möjlighet som påpekats är att namnet hör samman med ett estniskt herrgårdsnamn Onas (Unnal 1345, Unnas 1386, Unas 1398, sannolikt av ett personnamn, Ritva Liisa Pitkänen).
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Onas 1540
Åness 1541
Ånääss 1555
Ones 1557