Fl. sköld är vanlig i naturnamn över hela Norden. De förefaller i allmänhet vara föranledda av terrängformationer. Vid Sköldvik finns ett berg som till formen kan påminna om en sköld med buckla. Utt. med -e beror på dialektens delabialisering av äldre ö. Skrivningarna med -io har tolkats så att övergången io > iö ännu inte (fullständigt) har genomförts vid mitten av 1500-talet. Granlund 1956:117 f.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Skiöldwick
Sköldwik 1436 (?)*
Skiolduick 1541