Av ett personnamn med folkliga finska former som Hentu, Henttu, Hentto, och motsvarande det forntyska Heimrich. Det torde ha spritts till Finland redan innan helgonnamnet Henrik infördes här. Liknande ortnamn tycks ha östlig utbredning. Granlund 1956:49.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Hentala 1542
Hentola 1542
Hentula 1544