Grännäs har varit en granbevuxen udde i en sankmark. Dial. grän ’gran’.
grän, gran Ordet gran uppträder i de finlandssvenska och många andra skandinaviska dialekter med ä-vokal: grän, eller efter vokalförlängning grä:n. Formens uppkomsthistoria är densamma som för birke vid sidan av björk. Ett ämnesnamn (*granja) har bildats, och i detta fall trängt undan det ursprungliga trädnamnet. Fries 1957:229 ff. Men också detta, gran, används i åländska och andra dialekter (Ordbok över Finlands svenska folkmål). Man kan spekulera över varför Grännäs är så vanligt som by- och även gårdsnamn. Har det haft någon symbolisk innebörd av t.ex. isolation och frid eller eventuellt bara ansetts vackert? Ett modenamn verkar det hur som helst ha varit.
näs Med över 150 antecknade bynamn hör näs till de vanligaste efterlederna i materialet. Namntypen finns i alla delar av området men tycks vara vanligast i Nyland och Åboland. Grundbetydelsen är ’udde’. Men fråga är om naturförhållandena alltid har varit avgörande för namngivningen. Det verkar som om elementet hade blivit något av en modesak. De många sammansättningarna med personnamn tyder på att namnen på -näs ofta får betraktas som primära bebyggelsenamn, som alltså har tillkommit i samband med att platsen bebyggts. Typen hör huvudsakligen hemma i medeltid och 1500-tal. Hellberg 1987:254 m.fl., Zilliacus 1989:108 ff. Ett rimligt antagande är att vissa namn på -näs kan ha sitt ursprung i ett finskt namn på -nainen, -näinen, sv. -nais (LEX).
Grennes 1534
Grännes 1557