Beskrivning

Käla är säkerligen finskt och kan vara ett personnamn brukat som sådant om bebyggelse. Bakom det finska kortnamnet ligger antagligen ett längre ursprungsnamn som kan vara nordiskt (Kettil ?). Ett fi. släktnamn Kela, förekommer i norra Finland och anses vara en förkortning av kelajalka ’hjulbent mänska’. Uusi suomalainen nimikirja.

Namnelement

-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.

Källor

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Äldre belägg

Kela 1472 *

Keela 1540

Kijla 1544

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.