Namnen på -ans innehåller i regel personbeteckningar. Här förefaller det vara ordet krögare ’gästgivare, krögare’. Formen Krej- som dyker upp under 1500-talet antas bero på sammanblandning med ordet krejare ’ett slags mindre lastfartyg’ som aktualiserades av att Krejansborna idkade skeppsfart. Båda orden är belagda som binamn. Brenner 1955:348, Granlund 1965:78.
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.
Brenner, Alf, 1955: Sjundeå sockens historia. II. Hangö.
Kröerreby 1540
Krögareby 1541
Kröijereby 1543
Kröijars 1552
Kreijans 1558