Flera olika tolkningsförslag har framställts: fi. kyynärä ’aln, arm (i sjönamn)’, sv. skinnare, inlånat i finskan och återlånat med namnet. Formella svårigheter möter i bägge fallen. Ett sv. personnamn på G- kunde kanske tänkas bilda utgångspunkten (Gunnar, där den svenska vokalen substituerats med y?). Oklart.
Kynnar
Kynnara by 1417
Kynnar 1417 *
Kynnarby 1478
Kinnarvijk 1561
Kinnars 1567