Fagersta är ett länge diskuterat namn. Det är enligt de flesta forskare knappast ett äkta namn på -stadhir. Dessa är mycket gamla och för övrigt inte säkert belagda i Finland. Ordet stad i betydelsen ’båtplats’ anses mindre sannolik med hänsyn till platsens läge. Fl. är hur som helst ordet fager ’vacker’. Även ett personnamn Fager (här i så fall i svag form *Faghre) är belagt i Finland. Samma ortnamn finns på flera ställen i Sverige. Granlund 1956:153 ff. Uppkallelse med estetiserande syfte får kanske inte uteslutas.
-a Många bebyggelsenamn slutar på -a, ofta för att efterleden är ett ord av typen mosse, backe, som i dialekterna har generaliserat kasusformerna på -a. Men på samma sätt slutar också andra bebyggelsenamn: Berga, Strömma, Bartsgårda, Tängsöda. Namntypen är speciellt vanlig på Åland, men förekommer också i Åboland och Nyland, och kan spåras i några, eventuellt yngre, österbottniska namnbildningar. Ändelsen betecknar ursprungligen plural form. Under fornsvensk tid hade många ortnamn plural böjning, av orsaker som har varit föremål för mycken diskussion. Man kan tänka på att en gård hade flera inbyggare, att till gården hörde flera hus, att odlingslotterna var många. Uppkomsten av plurala ortnamn ligger hur som helst i en avlägsen tid. Formen på -a har småningom, men säkert redan vid slutet av medeltiden, upphört att uppfattas som plural och övergått till att vara en bebyggelsebetecknande ändelse. Som sådan har den spelat en roll vid bildning av namn på gårdar m.m. in i vår egen tid. Utförlig diskussion bl.a. hos Hellberg 1950, Tjäder 1967. Tilläggssynpunkter ges av Gun Widmark 1975:129 ff.
fager Adjektivet fager bildar förled i både naturnamn och bebyggelsenamn i Finland, Sverige och Norge. Granlund 1956:154. Vid syftning på bebyggelse är namn av denna typ sannolikt ”givna” och har en prydande uppgift. I naturnamn kan fl. tänkas konstituera s.k. noanamn, ersättningar för tabunamn, namn som man inte har velat eller vågat nämna. Det vanligaste är väl ändå att namnen syftar på växtlighet (LEX). I äldre namn anses betydelsen vara ungefär ’passande, tjänlig’ (SOL, SPK kaunis).
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Fagrastada 1404 *
Fagerstadby 1540
Fagerstadh 1541