Beskrivning

Sl. är säkerligen fi. salo ’större ö, land’. Fl. är oklar; ett kivi ’sten’ skulle sakligt passa bra, eftersom området är stenigt, men diftongeringen till -ei är svårförklarlig. Den fi. namnformen Keipsalo kan ge en annan utgångspunkt med anknytning till estniskans Keip och liknande snarast personsyftande namn (Ritva Liisa Pitkänen).

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Bebyggelsenamn i Lovisa (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Kifsall

Kiiffsaal 1540

Kieffwessala 1542

Keuesal 1543

Keffuesaall

Keijffuesal 1544

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.