Har tolkats som en sammansättning av folkslagsbeteckningen lapp och ordet nor ’trångt sund’. Bebyggelsen ligger vid det forna, trånga inloppet till en vik. Uttalet med å har antagits bero på en utveckling i trycksvag ställning (o: > åo > å). Granlund 1956:129 ff.
lapp Det finns ett stort antal namn med fl. Lapp- i Finlands svenskbygder, liksom i Norrland (en samling från Kalix hos Pellijeff 1985:103 f.). Motsvarande finska ortnamn börjar på Lapin-, Lappa-. En omfattande samling finländska Lapp- namn finns i Åkerblom 1945. I allmänhet har dylika namn ansetts stå i direkt samband med samekulturen. Senaste diskussion hos Vahtola 1991:136 ff. Men Lapp förekommer också som tillnamn, och ordet har andra betydelser i språket som kan tänkas ingå i terrängnamn (åkerlapp ’liten åker’). I några fall (Lappo, fi. Lapua) föreligger sannolikt ett personnamn.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Lappenorenæs 1473 (råpunkt)
Lappenora 1545 *
Lappenor 1552
Lapnor 1555