Beskrivning

Enligt traditionen härrör namnet från den skotska adelssläkten Tait of Pirn, som en medlem av skulle ha deltagit i Birger Jarls korståg. Åke Granlund har funnit traditionen ohållbar. Han anser att namnet i stället utgår från ett gammalt finskt pärnä ’lind’. Granlund 1956:75 ff. Men många liknande finska namn anses innehålla finska personnamn, lånade från germ. Bern, Bernhard och liknande. Uusi suomalainen nimikirja. Fi. Pernaja.

Namnelement

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Källor

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Lovisa (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Perna

Pernaa 1352

ij Perno sokn 1363

til perno 1496

Pernœ ca 1500

Perne ca 1515

Pärno 1544

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.