Kyrkbacka används som bynamn 1547–99, men ersattes därefter av Finnsbacka.
backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.
kyrka Ordet kyrka ingår som fl. i en mängd namn av olika slag. Det kan vara fråga om platser där en kyrka står eller har stått eller t.o.m. endast varit synlig på avstånd eller om mark som tillhör eller har tillhört kyrkan. Namnet Kyrkbyn har ofta ersatt ett äldre namn som blivit namn på en socken.
Kirckeby 1547
Kyrkebacka 1553
Kirckebacha 1556
Finnsbacka Kyrkslätt