Fi. kylmä ’kall’ och suffixet -la, som betecknar gårdar och bebyggelser. Kanske har Kylmälä varit en kall plats. Men det kan vara bildat också till något naturnamn, såsom *Kylmälahti ’Kallviken’. Det finns flera sjöar i närheten. Men mest sannolikt verkar att det är en gård som någon gång varit öde, en ”kallrök” (Uusi suomalainen nimikirja: Kylmänen).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Kylmelä 1540
Kylmela 1542
Kylmäle 1543
Kylmälä 1545