Honskby Kyrkslätt, Nyland

Honskby ser ut att innehålla elementet skog som bildar efterled i många nyländska bynamn, ofta åsyftande byar på de äldre byarnas utmarker. Namnen på -skog har ofta ett mansnamn som fl. Senare har namnet utvidgats med by. Personnamnet kan vara någon av de många ombildningarna utgående från Johannes. I finskt namnskick förekommer Hanski, Hanska m.fl. (Uusi suomalainen nimikirja).

by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.

skog Till den västra delen av Nyland och närliggande del av Åboland hör bynamn på -skog: Antskog, Rödskog, Vällskog m.fl., sammanlagt 28. Deras förled är ofta personsyftande. I några fall finns det ett finskt namn i bakgrunden (Sjöskog). Namnen på -skog gäller byar med ett mer perifert läge än byar med namn på -by och -böle. De anses erinra om svenskt utmarksbruk, och det finns kanske ett samband mellan den svenska termen och den finska ”miehenmetsä” (metsä ’skog’). Orrman 1987 och hänvisningar, Valtavuo-Pfeifer 1998:112 f.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Abramsby, Ådbäck, Alsböle, Ängvik, Aspsjö, Båtvik, Bergstad, Bergström, Bessnoos bol, Biskopsböle, Blessi, Bobäck, Bodkulla, Böle, Bondarby, Brendberg, Bro, Danskarby, Dåvits, Domarkulla, Domvik, Edis, Edö, Estby, Evitskog, Finnby, Finnsbacka, Friggesby, Frodanäs, Gavelsbacka, Gesterby, Getbacka, Getberg, Gillobacka, Grams, Grännäs, Grundträsk, Gudlösböle, Gumbacka, Gunnarsby, Gunnarskulla, Haapajärvi, Häggesböle, Hällnäs, Hila, Hilabäck, Hilapers, Hindersby, Hirsala, Honskby, Hullus, Ingels, Ingvalsby, Järsö, Jolkby, Jorvas, Junkars, Kalljärvi, Kanskog, Kantvik, Kärrans, Karuby, Kattholm, Kauhala, Kivike, Knappans, Knopps, Kolsarby, Köpas, Korkkulla, Koskis, Krogs, Kuritans, Kvarnby, Kvasborg, Kvis, Kylmälä, Kyrkbacka, Kyrkslätt, Kyrkslättsby, Långstrand, Lappböle, Leivosböle, Lillkanskog, Loviselund, Marsarby, Masaby, Mattby, Medvastö, Munkkulla, Nägels, Näse, Navala, Nissby, Notbacka, Obbnäs, Oitbacka, Örmeros, Österby, Överby, Överkurk, Pålsby, Petäjärvi, Porkala, Putvik, Rampulbacka, Rembas, Rilax, Rödby, Rullarsböle, Sarvvik, Sevals, Skinnars, Skräddarby, Skyttkulla, Smedsby, Smedsede, Sperrings, Storkanskog, Storms, Strömsby, Stubbans, Sunaby, Sundsberg, Tammikylä, Tillans, Tolls, Torsvik, Träskby, Tvära, Ulfsundsby, Värby, Vårnäs, Vaspar, Veikkola, Vilhelmsberg, Vittkars, Vitträsk, Vols, Ytterkurk

Handeskog

Hönskog 1535

Honskaby 1540

Hansko 1544

Honsko 1545

Honskby 1547

Honskeby 1552

Hanskby 1566

Hoonskeby 1570

Hunskby 1588