-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
kärr Ett antal bynamn på -kärr förekommer i Åboland och västra delen av Nyland, inklusive ett Kärra sammanlagt 15. Ett rimligt antagande är att namnen står i samband med uppodling av kärrmarker. Som hemmansnamn uppträder bl.a. Kärr och Brännkärr i Österbotten. Saxén finner det egendomligt att namnelementet är så vanligt och räknar med att det har funnits ett personnamn som avspeglas i en del av namnen (1905:49, 72). Något egentligt stöd för tanken har inte senare framkommit. Jfr dock Kärra i Dragsfjärd. En man som har bott vid ett kärr eller kanske har odlat upp detta har måhända kunnat omtalas som *Kärr-Erik eller *Kärren. Åke Granlund finner det ändå inte särskilt sannolikt (1965:81). En annan lika osannolik utgångspunkt för ett kortnamn *Kärre vore det *Kärrmund som möjligen har förekommit på Åland (se Germundö, Saltvik). Ordet kärr ’sankt skogsområde’ el. dyl. är utbrett över hela Skandinavien. Jonsson 1966:336 ff. I Finland förekommer det i över 6 000 ortnamn (Valtavuo-Pfeifer 1998:143 ff.).
Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.
Kerre 1558
Kerr 1559
Kerreby 1565
Kär 1566
Kärrans 1588