Rembas var under ett par årtionden på 1500-talet en särskild by, men uppgick sedan i Porkala. Det är nu namnet på ett hemman. Att döma av de äldsta skrivningarna är sl. ordet ö. Den östra delen av Porkalaområdet har varit en ö. Namnet har sammanställts med det fsv. rampn ’korp’ (Jansson, B. 1930:270). Ett mansnamn Romund torde ingå i bynamnen Romby (Tenala) och Romsarby (Karis), de äldsta beläggen motsäger inte att det kan ingå också här (Nina Martola). Övergången till Remb är hur som helst oväntad.
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
Jansson, Birger, 1930: Byarnas och gårdarnas namn (i Kyrkslätt). I: Jansson, Algot... s. 246–276.