Fi. *Kuivalaksi ’Torrviken’. Den vik som kan åsyftas i namnet var i stort sett uppgrundad redan omkring år 1000. Fl. Kuiva- tycks ofta avse vatten där man bärgat fräken och andra vattenväxter till foder. Pitkänen 1985:346. Ljudhistorisk diskussion hos Naert 1995:124. Ljudutvecklingen ges en annan lösning av Pellijeff, som också ger exempel på att en torr lokal i närheten sekundärt har kunnat låna ut förleden till ett vattennamn (1997:219).
lax Inte mindre än 72 registrerade bynamn utgår på -lax. Det är fråga om finska naturnamn på -laksi ’vik’, d.v.s. samma ord som nufinskans lahti. Ordet har bytt böjningstyp i finskan. Namnen på -lax förekommer i alla landskap, på Åland dock endast i ett par, möjligen lånade, namn (Sålis). Det har tydligen mycket tidigt blivit brukligt att i svensk text använda formen -lax för både -laksi och-lahti över hela landet. Kuhmalahti > fsv. Kumalax, Impilahti > Impilax. De försvenskade formerna av dylika namn i rent finska trakter har endast i mindre utsträckning registrerats för detta arbete. Viken har uppenbarligen som landskapsform ansetts fördelaktig för bosättning. Ungefär lika många finlandssvenska bynamn har efterleden -vik. Elementet lax diskuteras av Naert 1995:157.
Pellijeff, Gunnar, 1997: Kvivlax och Poikjärvsbacken. Finsk-svenska namnlån. I: Ord och några visor tillägnade Kurt Zilliacus. 21.7.1997. Se Blomqvist 1997.
Naert, Aino, 1995: Ortnamn i språkkontakt. Metoddiskussion med utgångspunkt i ortnamnsskicket i ett finsk-svenskt kontaktområde. Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning. 20. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Kuijffuelax
Kuijffwelax 1540
Finska: Kuivalaksi