Beskrivning

En sv. bildning *Videkulla är teoretiskt fullt tänkbar, ’kullen där det växer vide’. I så fall skulle slutljudet knappast vara tjockt l, såsom nu. Associationerna kan också gå till ett finskt binamn Viukalo, belagt i Pikis: Viidekolæ 1377, Widukala 1380. Samband med det tyska personnamnet Wedecke, Witicha kan tänkas. Jfr Uusi suomalainen nimikirja: Vitikka.

Namnelement

kulla Ordet kulle hör till de svaga maskulinerna som i finlandssvenska dialekter har förallmänligat formen på -a. Som efterled i bynamn uppträder -kulla drygt 50 gånger i de södra landskapen, men saknas i Österbotten, där det dock är vanligt i gårdsnamn (Karsten 1921:622). Ordet ingår också i naturnamn, oftast i bestämd form. I många fall är gårdsnamnen säkerligen givna av jordägarna själva, och efterleden får betraktas som en yttring av namnmodet. Då bostäder ju gärna placeras på kullar är namnvalet sakligt sett väl motiverat. Jfr Valtavuo-Pfeifer 1998:54. En speciell bakgrund till vissa åländska namn av detta slag, sammansatta eller osammansatta, har Hellberg velat se i förekomsten av gravkullar från forntiden (1967:166 f). Totala antalet upptecknade namn innehållande ordet kulle är omkring 1 600 (LEX).

Källor

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Videkulla

Vijdekul 1540

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.