Namnet har ursprungligen avsett någon av de sammanvuxna holmar som blivit byns område. Fl. syftar på förekomst av (gräs)lök. Namn med fl. Lök- förekommer ofta i närheten av gamla farleder, och Lökholm ligger vid den farled som beskrivs i den danska segelledsbeskrivningen från 1200-talet. Zilliacus 1990b:360 f.
holm, holma De finlandssvenska dialekterna känner både holm m. och holma m. Vid Finlands kuster har upptecknats ca 5 500 namn med dessa efterleder. Holmarna tycks i regel ha varit ekonomiskt intressanta genom att de är skogbeväxta och erbjuder möjligheter till bete och höbärgning. Bägge ordformerna ingår också i bynamn, formen på -a endast i Ålandsområdet (Asterholma m.fl.), där också möjligheten av pluralt -a finns. De flesta av de 42 bynamnen av detta slag finns i den sydvästra skärgården. Efterleden -holm har varit populär i givna namn på slott och gårdar, vilket avspeglas också i en del av det finlandssvenska materialet. Zilliacus 1989:37 ff., Mattisson 1986.
Zilliacus, Kurt, 1990a (red.): ”Finska skären”. Studier i åboländsk kulturhistoria utgivna av Konstsamfundet 1990. Helsingfors.
Zilliacus, Kurt, 1990b: De svenska ortnamnen. I: (Zilliacus 1990a) ”Finska skären”, s. 283–372.
Löckholm 1540