De äldsta skrivformerna är antagligen skrivaretymologier. Fl. motsvarar antagligen ett fi. *Mielisten, sl. kan vara tillagd eller översatt i sv. språkbruk. Bakom fl. ligger kanske ett östersjöfinskt personnamn Miela / Mieli / Mielo. Pitkänen 1985:300.
holm, holma De finlandssvenska dialekterna känner både holm m. och holma m. Vid Finlands kuster har upptecknats ca 5 500 namn med dessa efterleder. Holmarna tycks i regel ha varit ekonomiskt intressanta genom att de är skogbeväxta och erbjuder möjligheter till bete och höbärgning. Bägge ordformerna ingår också i bynamn, formen på -a endast i Ålandsområdet (Asterholma m.fl.), där också möjligheten av pluralt -a finns. De flesta av de 42 bynamnen av detta slag finns i den sydvästra skärgården. Efterleden -holm har varit populär i givna namn på slott och gårdar, vilket avspeglas också i en del av det finlandssvenska materialet. Zilliacus 1989:37 ff., Mattisson 1986.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Mickelsholm 1540
Holmo
Holma 1556
Michilsholm 1564
Mielisholm 1650