Beskrivning

Fi. rita har i sydvästra Finland brukats om ’varggrop’ och ’orrkätte’. Bakom bynamnet ligger sannolikt ett *Ritainen, hänsyftande på någon ort med ett liknande namn som inflyttaren har kommit från eller möjligen på någon ’fångstman’. Senast hos Fortelius 1999:25 f. Jfr Pitkänen 1985:220.

Namnelement

-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.

Källor

Fortelius, Bertel, 1999: Ortnamnen i Korpo. Åbo.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Österrittas 1539

Vesterrittas 1540

Rittas 1549

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.