Någon säker tolkning har inte framlagts. Gullkrona fjärd är sannolikt uppkallad efter byn. Enligt sägnen har en drottning tappat sin krona i fjärden! Pitkänen (1985:225) har upptagit Gullkrona bland namn med efterleden -ruona ’verke, stängsel för fiskfångst i smala sund o. likn.’, även ’bäck’. Om fl. varit fi. kulku ’farled och likn.’ skulle av *Kulkuruona ha kunnat bli sv. Gullkrona. Ett tillnamn Guldenkrone är känt i Danmark (Danmarks gamle Personnavne II,1:378).
-a Många bebyggelsenamn slutar på -a, ofta för att efterleden är ett ord av typen mosse, backe, som i dialekterna har generaliserat kasusformerna på -a. Men på samma sätt slutar också andra bebyggelsenamn: Berga, Strömma, Bartsgårda, Tängsöda. Namntypen är speciellt vanlig på Åland, men förekommer också i Åboland och Nyland, och kan spåras i några, eventuellt yngre, österbottniska namnbildningar. Ändelsen betecknar ursprungligen plural form. Under fornsvensk tid hade många ortnamn plural böjning, av orsaker som har varit föremål för mycken diskussion. Man kan tänka på att en gård hade flera inbyggare, att till gården hörde flera hus, att odlingslotterna var många. Uppkomsten av plurala ortnamn ligger hur som helst i en avlägsen tid. Formen på -a har småningom, men säkert redan vid slutet av medeltiden, upphört att uppfattas som plural och övergått till att vara en bebyggelsebetecknande ändelse. Som sådan har den spelat en roll vid bildning av namn på gårdar m.m. in i vår egen tid. Utförlig diskussion bl.a. hos Hellberg 1950, Tjäder 1967. Tilläggssynpunkter ges av Gun Widmark 1975:129 ff.
Danmarks gamle Personnavne. Utg. av Gunnar Knudsen, Marius Kristensen o. Rikard Hornby. I, 1-2 Fornavne 1936–48. II, 1-2, Tilnavne, 1949–64. Köbenhavn.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Gwlkruno
Guskruno 1540
Kulkrunå 1543