Ett äldsta belägg föreligger möjligen i Valamaöö, omtalad vid ett ägobyte i trakten 1477. Säkerligen ett namn på -maa ’land, ö’. Fl. oklar. Ett valju ’blek, karg o.d.’ uppträder i vissa sydvästfinska namn. Pitkänen 1985:184, 81. Naert har diskuterat detta och andra liknande namn och refererat tidigare diskussioner om gruppen, och anför skäl för att här ingår ordet valta, ett lån från germanska språk (=våld), snarast som personnamn. Naert 1995:164 f. Ett tillnamn Valli förekommer i Åbotrakten under medeltiden (Uusi suomalainen nimikirja).
mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.
utbyskatt Termen ingår inte i några namn men används i sydvästra Finland om bydelar som ligger inom andra byars område. Det är ofta fråga om obetydliga områden.
Naert, Aino, 1995: Ortnamn i språkkontakt. Metoddiskussion med utgångspunkt i ortnamnsskicket i ett finsk-svenskt kontaktområde. Nomina Germanica. Arkiv för germansk namnforskning. 20. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Walmånes 1540