Fl. snarast personsyftande. Ett binamn Bratt (< Brant) förekommer någon gång i Sverige (Småland, Modéer 1964:100, 101, Janzén m.fl. 1947:51). Att döma av tillnamnet Bratason 1400-t. har ett personnamn Bratte förekommit här. Då assimilationen nt > tt inte är vanlig i finlandssvenska dialekter, kan namnet vara infört. Se även Brattnäs i Borgå.
näs Med över 150 antecknade bynamn hör näs till de vanligaste efterlederna i materialet. Namntypen finns i alla delar av området men tycks vara vanligast i Nyland och Åboland. Grundbetydelsen är ’udde’. Men fråga är om naturförhållandena alltid har varit avgörande för namngivningen. Det verkar som om elementet hade blivit något av en modesak. De många sammansättningarna med personnamn tyder på att namnen på -näs ofta får betraktas som primära bebyggelsenamn, som alltså har tillkommit i samband med att platsen bebyggts. Typen hör huvudsakligen hemma i medeltid och 1500-tal. Hellberg 1987:254 m.fl., Zilliacus 1989:108 ff. Ett rimligt antagande är att vissa namn på -näs kan ha sitt ursprung i ett finskt namn på -nainen, -näinen, sv. -nais (LEX).
Janzén, Assar (utg.), 1947: Personnamn. Nordisk kultur. VII. Stockholm, Oslo, Köpenhamn.
Modéer, Ivar, 1964: Svenska personnamn. Handbok för universitetsbruk och självstudier av Ivar Modéer utgiven av Birger Sundqvist och Carl-Eric Thors med bibliografi av Roland Otterbjörk. Anthroponymica suecana. 5. Lund.
Bratnessby 1492 – 1494
Brattnes 1540
Brattnäs Borgå