Antagligen av ett personbinamn *Seivisten, som i sin tur kan tänkas utgå från fisknamnet seipi, seivi ’en fisk av karpsläktet’ (Lönnrot). Pitkänen 1985:217. Ett liknande namn i Tornedalen, Säivis, har getts andra tolkningar (Pellijeff 1992:81 jämte hänvisningar). Det vanliga Seikula o. likn. kunde ge en annan utgångspunkt, om man utgår från svagstadiet av fl. Uusi suomalainen nimikirja räknar med den – något problematiska – möjligheten att här föreligger en ombildning av något namn på Sigh- (Seikkula).
-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.
Lönnrot, Elias, 1874, 1880: Finskt-svenskt lexikon. Helsingfors.
Pellijeff, Gunnar, 1992: Ortnamnen i Norrbottens län. Del 5. Haparanda kommun. Bebyggelsenamn. Övre Norrlands ortnamn utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Västervik.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Seijuis 1540
Seiffuis 1551