Beskrivning

Antagligen av ett personbinamn *Seivisten, som i sin tur kan tänkas utgå från fisknamnet seipi, seivi ’en fisk av karpsläktet’ (Lönnrot). Pitkänen 1985:217. Ett liknande namn i Tornedalen, Säivis, har getts andra tolkningar (Pellijeff 1992:81 jämte hänvisningar). Det vanliga Seikula o. likn. kunde ge en annan utgångspunkt, om man utgår från svagstadiet av fl. Uusi suomalainen nimikirja räknar med den – något problematiska – möjligheten att här föreligger en ombildning av något namn på Sigh- (Seikkula).

Namnelement

-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.

Källor

Lönnrot, Elias, 1874, 1880: Finskt-svenskt lexikon. Helsingfors.

Pellijeff, Gunnar, 1992: Ortnamnen i Norrbottens län. Del 5. Haparanda kommun. Bebyggelsenamn. Övre Norrlands ortnamn utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Västervik.

Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Pargas stad (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Seijuis 1540

Seiffuis 1551

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.