Enligt Kerkkonen (1959) skulle Koppskog ha ingått i ett köp i början av 1400-t. Jfr koppar.
koppar Förleden Koppar- är vanlig speciellt i skärgården och förekommer också i namn på byar. Om uttalet har kort p kan fl. anses vara metallbenämningen koppar, är p långt kan också koppare ’åderlåtare’ komma i fråga. Ofta har namnen ansetts syfta på kopparfärgade klippor el. dyl. Westman 1935:181, 203. En möjlighet är att fl. egentligen är personsyftande och avser någon kopparslagare, som benämnts *Koppar-Erik el.dyl. Pellijeff uppger t.ex. att det på gårdarna isi Koppars och isi Kopparslagars i Kalix tidigare har bott kopparslagare. Pellijeff 1980:78. Liknande namn finns på det finska området, även som tillnamn, och det antas att de har att göra med yrkesbeteckningen. Uusi suomalainen nimikirja: Kuparinen. I en längre undersökning har Bror K. Åkerblom (1948) förbundit fl. Koppar- med flera andra (Kopp-, Kapper, Köpar-) och anser dem ha med handel att göra (”till stor del handelsnamn” a.a.:96), men ger också åtskilliga exempel med anknytning till kopparslageri. Hans stora material är svårbedömt och kan knappast ges någon generell tolkning.
skog Till den västra delen av Nyland och närliggande del av Åboland hör bynamn på -skog: Antskog, Rödskog, Vällskog m.fl., sammanlagt 28. Deras förled är ofta personsyftande. I några fall finns det ett finskt namn i bakgrunden (Sjöskog). Namnen på -skog gäller byar med ett mer perifert läge än byar med namn på -by och -böle. De anses erinra om svenskt utmarksbruk, och det finns kanske ett samband mellan den svenska termen och den finska ”miehenmetsä” (metsä ’skog’). Orrman 1987 och hänvisningar, Valtavuo-Pfeifer 1998:112 f.
Kerkkonen, Gunvor, 1959: Medeltiden och 1500-talet. I: Pojo sockens historia. I. Borgå.
Kiöpskog
Kiöpeskog 1461
Kopsko 1541
Kopskogh 1549