Beskrivning

Ändelsen -la antyder att bynamnet utgår från en personbeteckning eller ett personnamn. Ett gårdsnamn Sattula uppträder i Hattula och Birkala (Anthoni 1970:260, 353). Ett nordfinskt Satta antas vara av lapskt ursprung (Uusi suomalainen nimikirja).

Namnelement

-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.

Källor

Anthoni, Eric, 1970: Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 442. Helsingfors.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Sattala 1549

Sattall 1552

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.