Beskrivning

Fl. är binamnet Greve, sl. -ö (på 1500-talet med bevarad diftong). Binamnet är på medeltiden belagt bl.a. i Åbotrakten och i Borgå (Granlund 1956:133 ff.).

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Grefsöij 1547

Grefföö 1549

Gräfföö 1557

Greffwe 1558

Greff

Greffue 1559

Greffuen

Greffueöij 1560

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.