Beskrivning

Sl. är sannolikt ordet -ö. De belägg som antyder ett -ed(e) kan tänkas bero på sammanblandning av diftonger (ei / ey). Se Lindö i Tenala samt namnelementet ö. Fl. har antagits vara adj. gul, med dialektformen gål (Westman 1935:139). Alternativt skulle man kanske kunna tänka på ett personnamn, i så fall en kortstavig bildning *Guli, förslagsvis till Gudhulver, belagt på 1400-talet i Åbotrakten (Thors 1959:40).

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Westman, Ivar, 1935, 1940: Nyländska önamn. I-II. Folkmålsstudier III, i: Folkmålsstudier VII, s. 1–120.

Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Golöö 1515 *

Gollön 1552

Golöö 1553

Gulöen

Gullöö 1555

Goleijden 1559

Se även

Lindö Tenala

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.