Beskrivning

Ett ursprungligt önamn, vars fl. förefaller vara ett älgi n. ’älg(hop)’ eller dess genitiv älgis (Sahlgren 1950:32). Här skulle ordets ursprungliga -gh- bli j (Hultman 1939:232).

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Hultman, O.F., 1939: Efterlämnade skrifter. Andra delen, utgiven av Rolf Pipping och Olav Ahlbäck. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 274. Helsingfors.

Sahlgren, Jöran, 1950: Hednisk gudatro och nordiska ortnamn. I: Namn och bygd 38, s. 1–37.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Elgesöö 1543

Elijöö 1549

Eliöö 1550

Elgöö 1552

Elieöö 1557

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.