Beskrivning

Säkerligen av mansnamnet Tove och -ö. Samma personnamn ingår även i det österbottniska Toby och i Toböle i Saltvik. Thors 1959:95. Westman anknyter i stället till dial. tov m. ’något tilltrasslat’ m.m. (1935:365).

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Westman, Ivar, 1935, 1940: Nyländska önamn. I-II. Folkmålsstudier III, i: Folkmålsstudier VII, s. 1–120.

Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Tofföö 1549

Toffwe 1556

Toofföö 1557

Se även

Toböle Saltvik

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.