Beskrivning

Namnet är sannolikt finskt och avlett med bebyggelsesuffixet -la, såsom oftast från en personbeteckning. Närmast till hands ligger då finska namn av typen Tenho, Tenhu, Tenhiä, av vilka många ingår i ortnamn, t.ex. bynamnet Tenhola i Lemo. Också Tenala heter på finska Tenhola. Personnamnet anses hänvisa till trolldomskraft (Uusi suomalainen nimikirja). Man har också tänkt sig att Tenala kunde vara svenskt och innehålla fsv. thägn ’fri man, krigare’ och al ’tempel, helig plats’. Den gamla plurala dativformen från 1329 har väl spelat en roll för den uppfattningens uppkomst. Dativen kan dock vara analogisk, och detsamma gäller väl också uttalsvarianten med diftong. Diskussion om detta namn och de flesta av bynamnen hos Nikula 1938:33 ff.

Namnelement

-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.

Källor

Nikula, Oscar, 1938: Tenala och Bromarf socknars historia. I. Helsingfors.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Raseborg (nuvarande kommun)

Äldre belägg

Tenalum 1329

Tenala 1340

Tenale 1345

Andra språk

Finska: Tenhola

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.